Koreografi: Sophie Stigfur
Dansare: Celine Orman, Lova Kraftling, Robert Logrell, Robin Larsson, Sophie Stigfur, Emil Sörman, Ida Sidenvall
Musik: Mats Erlandsson, Gus Loxbo, Max Olander, Joel Larsson, Pär Alvinzi samt delar ur Einsturzende Neubautens ”Pelikanol”
”M E L L A N R U M” spelades under 2003/2004 på Nya Teatern i Örebro, på en teaterfestival i Litauen, Fryshuset i Stockholm, ”Fest I Valen” i Norrköping, Arvikafestivalen samt på Riksteaterns UngKulturDagar.
Ur dansteaterföreställningen ”Söndersett” växte idén att arbeta med ett begränsat fysiskt område som uttrycksram. Rummet befinner sig i en låda av plåt ( ca 5 m djup, 6 m bred och 3 m hög) där den enda öppningen vetter mot publiken. Lådan skall byggas så att föreställningen inte är beroende av en fast scen, utan kan turnera omkring utomhus för en ickebetalande publik. Lådan gestaltar bland annat människans oförmåga till att bryta sig ur sitt eget jag. Lådan visar även på hur vi letar efter något att hålla fast vid, något där vi kan spegla vår existens för att förstå och acceptera oss själva. Om jakten efter igenkännande och vikten av att kunna se sig själv i andra. Genom skådespelarnas/dansarnas rörelser och fingerfärg målas det begränsade rummet (vår sedan födseln förutbestämda begränsade yta/”ruta”) med liv. Föreställningen når sin kulmen då det genom taket börjar sippra ner färg som påverkar och INTE påverkar dansarna, ett färgflöde som ökar i intensitet.
